|
Karlstads Ridklubb
en nostalgitripp
Här finns bilder från KRK och några av lektionshästarna på 70 och 80-talet. På den tiden hade man inte kameran med så ofta så det är ju mängder av hästar som inte finns med. Om någon har bilder på flera hästar så maila mig gärna så lägger jag in dem på sidan. Jag är också osäker på vissa födelseår och om någon har mer fakta runt hästarna så tar jag tacksamt emot det.
Karlstads Ridklubb
Hagarna höll på att göras i ordning, men manege, stall och lilla fölstallet till höger ser ut som det gjorde även senare. Här är byggnaderna gula, men de målades röda -77 eller -78.
Här är en bild från ridklubbens 30-årsjubileum 1975
 I bakgrunden är domarläktaren.
Karlstads Ridklubb grundades 1945 och anläggningen på våxnäs invigdes 1953. Invigningen var pampig.
OS-vinnaren Henry st Cyr var där och red en uppvisning.
Ägare till ridskolan var Lars Nicander som drev den tillsammans med sin fru Brita. Han gick under namnet "farbror Lasse", var fd militär och utåt rätt barsk. Han var dock inte alls så sträng egentligen och var ganska rolig under ytan.
Lasse 1948
Lasse hade själv ridlektioner alla vardagskvällar och Brita satt på kontoret och tog emot betalning. De första lektionerna varje dag hade någon av klubbens andra instruktörer, Birgit Redefjord och Gunilla "Gugge" Svensson. De hade också lördsgarnas nybörjarlektioner. På söndagarna var det två uteritter på förmiddagen. När jag började rida 1976 kostade en lektion 14 kr.
Farbror Lasse hade strikta rutiner. Efter söndagarnas uteritter tex, skulle hästarna äta sin lunch i lugn och ro. Då fick ingen vara i stallet. Alla som var på klubben skickades över till klubbsidan med ett träns eller två samt vojlockar. Alla träns skulle plockas isär, putsas och smörjas. Allaurtjocka dubbla teddyvojlockar skulle borstas. Detta höll vi på med ett par timmar tiiis vi fick gå in i stallet igen. Då var alla träns rena och fina och vojlockarna borstade. På alla klara träns skulle käkremmen läggas i kors så att det syndes att det var klart och hängde snyggt och prydligt.
När detta var klart fick vi pyssla om våra älsklingshästar. Då kom alla rykthinkar och ryktpåsar fram. Vi vände hästarna i spiltorna eller tog ut dem på stallplanen om det var fint väder och så ryktade vi och putsade hästarna så det stod härliga till.
Under helgerna fick två personer jobba i stallet och fick lön för det. Vi fick 140 kr för en hel helg och det var bra betalt tyckte jag då. Jag var 12 år när jag började jobba helger och det blev många helger sedan. När jag var 14-15 år jobbade jag ungefär varannan helg. Det var minst sagt ett stort ansvar och mycket hårt jobb, men vi klararde det alltid och lärde oss oändligt mycket på det.
Vi var alltså två stycken tonåringar som började 07.30. Då skulle alla ca 33 hästar fodras och alla spiltor mockas. De 5 boxarna tog vi senare under dagen. När mockningen var klar gick vi över till klubbsidan och städade klubbrummen. Läktaren skulle också sopas. Sen skulle alla lektionshästar borstas och sadlar och träns hängas fram. Till första lektionen 10.00 skulle hästarna vara sadlade och tränsade.
De hästar som inte skulle gå lektioner under skulle ut i hagen och eftersom vi bara hade tre hagar och hästarna skulle gå en i varje hage fick vi byta hästar i hagarna ganks tätt för att alla skulle hinna gå ut. Vi hade sedan fodringar, skulle se till att stallet var mockat och snyggt hela dagen, vi skulle sadla/tränsa hästar som skulle in i manegen, sadla/tränsa av de som kom in i stallet osv. På helgerna fick hästarna kli och detta skulle blandas i två jättestora baljor. Vi utsåg några av de yngre tjejerna att kavla upp tröjärmarna och hjälpa till att blanda. Det brukade sluta med att de hade kli upp till axlarna och lite överallt. När jag var yngre var det jag som fick blanda. Hierarkin i stallet var väldigt tydlig.
På söndagarna skulle vi se till att hästarna var klara till första uteritten 10.00 och sedan att alla träns blev putsade och alla voljlockar borstade. Vi skulle se till att hela stallplanen blev sopad, fylla på spån i alla spiltorna och mocka boxarna. Vi skulle också "skotta på dyngan". Vi hade en container som vi tömde dyngkärrorna i och när den började bli full var vi tvugna att skotta upp dyngan längst bak så att det fick plats mera. Det var grymt jobbigt. Ingen som har jobbat i stallet har nog glömt det. (puh) Dwet skulle hela tiden vara snyggt och välsopat i stallet.
Vi hade ansvaret för stallet hela helgerna och skulle se till att allt flöt och fungerade. Många gånger slitigt, men oj, vad roligt vi hade. I stallet träffade jag vänner för livet.
Nu till lite bilder av hästarna
Puck
1952
Prins Sten
 
Puck var russhingst och pappa till många av ponnyerna som fanns på ridskolan när jag började 1976. De här bilderna är tagna 1978 så han är hela 26 år.
Här är en bild av Puck då han var ung på livet.
Lotten
1953
Pimpernell Algo
 Lotten i lilla hagen
Hick Pinoccio
1962 1963
Puck Lotten Puck Sara
 
Pinoccio i klubbens almanacka 1983
Pysen
1961?
Puck Sara
 
Toker var också en av Pucks avkommor
1961
Puck Lotten
 Här är han lös på stallplanen. Eftersom vi bara hade tre hagar så fick ofta någon häst gå lös där.
På bilden till vänster är Toker unghäst och till höger är han 34 år.
Han var kvar på ridskolan tills han var 22 år och sedan levde han länge som pensionär hos Gugge Svensson,
som under många år var instruktör på KRK.
Här är jag 1977 och kramar på ponnyn Snowball, allmänt kallad Snobben
Tror han var född 1971 och importerad från England. Han såg inte så bra på ena ögat och kunde vara lite skygg. Det sades att han fått en högaffel i ögat som väldigt ung.
Klimpen
197?
Lambay Inver Don Paddy
 Klimpen hette egentligen Lord Chasmir, men det var ingen som sade något annat än Klimpen. Jag minns honom som otroligt snäll och hoppglad. Här är han i stora hagen. Bilden är tagen 1978.
En bild som var införd i någon tidning 1977
Birgith Redefjord på Guy, Gugge Svensson på Klimpen, Pysen, Helena Jansson på Lotten, okänd häst, Helene Lindestad på Pinoccio, Hick, Kicki Högberg på Dick, Lena på Snobben, Pia, Rasmus, Ingrid Osterman på Toker och till sist Puck.
(om någon har namn på flera ryttare eller den okända ponnyn så maila mig gärna)
Hampus
En stor, kraftig häst som inte gillade när man höll på med honom. Han ville helst vara ifred eller ha folk på ryggen. Ridärarna höll i honom tills ryttaren suttit upp. Vid ridning var han nöjd, men ganska seg.
Calypso
1966
Ouvertyr Boheme xx
 
Jag och Calypso på stallplanen 1981.
Här är han nyschamponerad efter sommarbetet.
Pentagon
196?
Heimdal Parboäng
 
Pentagon tillhörde ackordhäststiftelsen. Förr var det rätt vanligt att kronan lånade ut hästar till ridskolor. Pentagon var ursnäll och lugn. Tyckte mycket om att ha honom på lektion den första terminen jag red. En suverän nybörjarhäst. Han tävlade också lite dressyr så han passade även mer avancerade ryttare.
 Pentagon i klubbens almanacka 1983
Sonette
196?
Ganymed Tokayer
Sonett var ett sto som mest utmärkte sig genom att alltid gå med tungan hängande utanför.
Här går hon i paddocken.
Familjen
Lotto, Zatana, pascal och Castor
Lotto
1968
Furioso Shagya
De fyra kom till ridklubben 1978 och blev kallade "familjen" hela tiden.
Pascal
1973
Pegasus Furioso Zatana
1974
Caracas Furioso
 
Castor
1975
Caracas Furioso
Castor var en rolig häst att rida, både i hoppning och dressyr. Han var känslig och lyhörd, pigg och framåt.
Hela familjen 1982
Accent "Acke"
En av privathästarna som fanns uppstallede på ridskolan. (ägare Maggie Larsson)
Maggie och Acce tävlade mycket dressyr.
Guy
197?
Sweet Marhu Sorrento
Guy red jag mycket under en period. Jättemysig häst. Han var också farbror Lasses ögonsten.
Piruette
1971
Idealist Piaff
 
Piruette var hästen med mängder av energi och han älskade att hoppa. Pirruette var tant Britas ögonsten.
Patrik
Patrik var ett halvblod på 176 cm. På den tiden var det inte så vanligt med hästar över 170 cm så han blev nästan lite av en attraktion ett tag.
 
Min manskapssadel som jag fick av Lasse. När klubben skulle ta över ridskolan var vi ett gäng som hjälpte till att städa ur ett förråd med utrustning på hörännet. Vi fick lite utrustning som tack och denna har jag alltså kvar än. Likaså täckgjorden på bilden brevid. Putorna fyller man själv med lämpligt material. Här är de fyllda med halm. Sadeln är från 1917 och gjorden från 1924.
 
Min gamla stallåda från förr hänger också med idag precis som mankborsten. "Vardagsnostalgi"
Sommaren 1982 hände mycket i klubben. Farbror Lasse pensionerade sig och klubben tog över hela verksamheten. Vår nya ridskolechef Ann-Margrethe Hermanssen kom. Med henne kom nya rutiner, nya hästar och ridklektonerna blev verkligen annorlunda. Hon var och är fortfarande en helt fantastisk instruktör. (numera Ann-Margrethe Andersson)
Här är Ann-Margrethe med Carriär 609 som hon tävlade en tid.
Virvelvind
1974-1982
Dawson Herzog
Älskade underbara Virvelvind. Glömmer dig aldrig.
Här är vi ute på en snöig stallplan i början av 1982.
Baronessan
197?
Leeds Boy Baronessa
 
La Belle Lotten i mitten med Toker och Pia
 
La Belle var en D-ponny som var med på det mesta och var ganska bra hoppare. Lotten var en riktig trotjänare. Född 1954 e) Pimpernell ue) Algo hon var mamma till många av klubbens ponnyer.
Gallilé
1977
Galant Cyrano
 
 
Gallilé blev min partner på dressyrtävlinga runt om i Värmland under 80 och en bit in på 90-talet.
Minns dig för alltid Gallilé.
Benson
1979
Franco Honeymoorexx
 
Benson hette egentligen Honey Chick, (men jag undrar hur många som visste det?)
Han var en herre med mycket humör, men med tiden blev han ganska framgångsrik på dressyrbanorna med klubbens näste ridskolechef, Barbro "Babs" Lindström.
Poly
1981
 
En D-ponny med MYCKET humör. Lilla bilden var med i ridklubbens almanacka 1983.
Stora bilden är tagen i ponnystallet 1985.
Grynet
Korsningsponny
Garbo
D-ponny
Bonita
Ett halvblod som var med på det mesta så länge det inte handlade om hoppning. Att hoppa gör man bara över riktigt små hinder, ansåg Bonita.
Hans och Greta
 
Han och Greta var halvblods och shettisåringar som var priser i ett lotteri som anordnades av klubben. De stod tillsammans i en stor box och fick sedan varsin lycklig ägare i lotteriet.
Cathrine
Halvbloddsto som klubben hade på prov en tid. Hon blev inte kvar hos oss.
Playboy
1968
imp England
Playboy var superpoppis bland de yngre barnen och även bland vuxna mindre ryttare.
Alltid pigg och glad. Duktig hoppare.
| 
Karlstads Ridklubb-Nostalgi